aangeliqua

Jag är fortfarande ganska splittrad i vad jag ska skriva och inte skriva i denna blogg, jag har tidigare skrivit om HELA mitt liv och jag vet inte om jag ska bjuda in så pass mycket.

Det jag däremot kan berätta för er är att jag idag efter en lång jobbig väl hit pluggar till undersköterska. Yrket intresserar mig och det stimulerar min vardag.
Idag är jag nöjd med mitt liv, det har varit en jobbig väg till där jag är idag, men jag har fan klarat det. På egen hand!
För mig är det väldigt viktigt att klara saker på egen hand, för det är just då jag växer enormt mycket som människa. Jag har en fantastisk sambo som står ut med mina psykbryt och elaka kommentarer och jag har lilla sparven som förgyller min dag, varje dag vaknar jag med ett leende för just jag har det just det jag vill ha.
Jag är omringad av människor som älskar mig för den jag är idag och inte hatar mig för det jag tidigare gjort.

Vissa dagar som denna kan jag stanna upp och fundera över vad det är som egentligen hänt med mina föräldrar, jag funderar över deras ord och deras handlingar. Varför dom inte kan acceptera det livet jag lever idag och varför dom inte kan vara lyckliga över att jag funnit min kärlek. Varför ska mina släktingar vara dom som förstår mig och mina handlingar, varför kan inte mamma och pappa mig utan och innan och varför kan dom inte se den nya människan som står här idag.
Mina föräldrars snedsteg är det som gör mest ont idag, och jag kommer aldrig glömma det dom gjort och sagt..

Ni som väl läser min blogg, släng iväg en kommentar och berätta vad ni vill veta :)